Resan till USA del 1

Hej allihopa everybody!
Sitter på flyget och skrivet detta i anteckningar så postar jag upp det sen när jag kommer fram till skolan och får internet och så... om jag nu kommer så långt. För NU ska ni få höra mina vänner! Jag, aka fru vimsig, har FUCKING GLÖMT MITT DS-2019 hemma. Och det SUGER såå hårt! När jag står på Frankfurts flygplats och vi mött upp Göteborg gänget så börjar alla snacka om detta VÄLDIGT VIKTIGA papper och jag tar mig förskräckt för munnen och kommer på att obs, det ligger ju på mitt skrivbord! CLÄVER FRÖKEN LJUNGDAHL! Försöker först panikartat ringa till mamma men alla säger till mig att ringa CC... så klart! Så ringer dit och rabblar panikslaget upp vad som hänt och får ta det en gång till då jag är både skånsk och panikslagen med en tendens att prata fort. Hon säger då till min lättnad att det hänt förut och att jag skulle göra följande: När jag kommer fram till tullen i amerikatt ska jag förklara min situation, att jag ska vara med i ett au pair exchangeprogram (cultural care) och att jag olyckligtvis glömt mitt DS-2019 hemma :( Kanske och förhoppningsvis efter lite bende, puppyeyes och övertalande släpper de in mig som turist och jag får senare med skolans hjälp skaffa nytt DS-2019 och sedan fylla i massa papper till imigrantverket. YAY! Så nu hoppas vi på att jag kommer in i alla fall. Är inte alls nervös kan jag ju säga. Känner det i magen från och till hela tiden...

För att berätta resten av dagen så började den med uppstigning, sista packcheckning (ja det gick ju bra, smart ass!), Landöhejdån för att slutligen ta sig in till stan där the final goodbye skulle göras. För att svara på er fråga så JA, jag grät. Och ja Mange blev irriterad för att jag aldrig kom då alla skulle kramas en sista gång 27 gånger :P Tillslut var jag på väg mot Kastrup och när vi var framme kom vi underfund med att vi inte hade en aning om vart vi skulle men hittade tillslut ändå. Hittade även Stine direkt så vi hängde hela vägen. Jätte kul tjej som jag har mycket gemensamt med märkte vi. Socialare människa får man leta efter :D Tog lite tid att boarda flyget från Kastrup då en helgalen kvinna stod och skrek hela tiden och fick tillslut föras bort av vakter vilket gjorde att vi var försenade och fick springa som galningar till vår anslutning... helt i onödan!

När vi kommer fram till där Sandra, Sandra och Anna (min Philadelphiare!) står visar det säg att det är något fel på vårat plan, YAY! Tillslut kommer de fram till att vi måste byta plan och vår nya tid var 19.30 (förut 17.00). Ännu mer YAY! Under väntningstiden träffade tyskan Annika, fick Göteborgarna Jaquline (felstavning?) och Frida att joina oss, fick reda på att avgången istället blir 20.30, fick godis och läsk och slutligen joinade även en cool amerikanare oss, haha. Helkul snubbe. Komer efter många om och män på detta jävla (ursäkta svordomen) flyg och förstår att jag ska sitta själv inklämd mellan två andra personer (sitter 2-4-2, jag satt där det var 4). Efter några minuter får jag dock reda på att tyskan som sitter bredvid mig är au pair så vi börjar snacka lite, dock åker hon inte med CC utan någon annan organisation jag aldrig hört om :o Kommer faktiskt inte ihåg hennes namn heller. Typ Rachel eller något sådant (hördes verkligen inte som det men såg det på hennes papper senare). Trevlig liten prick som jag senare fick låna penna av när det var dags att fylla i de läskiga korten man måste fylla i. Måste påpeka att servicen är superb. Maten var god, fick snacks och dricka i början av flygningen och det visas hur många olika saker som helt på tvn (allt från Nanny McPhee till japanska musikvideors. Dessutom kan man lyssna på all sorts musik, haha kinesiskt ftw!). Fick speciella hörlurar man pluggar in som är ALLDELES för stora.

Jag har just stört min granne (inte tyskan) för att äntligen få gå på toa (efter 2-3 timmars väntan). Ville inte störa henne när hon sov, åt, mådde illa eller fyllde i sina papper men TILLSLUT hittade jag en öppning. Tror aldrig jag har kissat så mycket, haha. Vi är inte heller allt för lång ifrån att flyga över Amerikansk mark och de säger att det är 3 timmar kvar ungefär. Men om man kollar kartan ser det inte ut att vara så lång tid så vi får väl se. Klockan kommer vara ungefär halv 5 i Sverige när vi landar och halv 12 i USA. Kommer kanske vara på skolan vad halv 1-1 och därför komma i säng typ 2... och upp 7... efter en lång resa utan sömn... jag kommer inte var död imorgon nej då! Vill inte somna för att komma in i rytmen i USA men måste säga att det är frestande :P

Vad har vi då lärt oss av detta?

• Kolla alltid att du har med ALLA papper (se CC’s handbok)
• Se till att komma ytterst bland sätena eller att du har en kompis osm är iväg, inte lika hemskt att störa då.
• Ta med en penna även om du har en trevlig medpassagerare som har en att låna.
• Var inte rädd för att prata med folk du tror är au pairer (trodde hon var det när jag satte mig ner för tyckte hon pratade med några andra tyskar om olika åldrar på barn men vågade inte fråga, haha. Den bredvid henne började fråga ut henne men när hon nämnde att hon skulle vara au pair avbröt jag deras samtal, haha. Elak jag är D:)
• Och en sista sak.. fasen vad mycket turbulens det är på väg till USA :S Scary ju!

Förhoppningsvis blir nästa inlägg verkligen skrivit i USA. Om de inte nekar mig och skickar hem mig. Eller att jag bor på terminalen tills det fixar sig ;)