Jag är sprallig, glad, öppen. Har dålig humor. Min hjärna och säga "knäpp" och kortsluta sig då min mycket konstiga sida kommer fram (brukar oftas hända i mina kusiners sällskap men det lyckas komma fram lite då och då inför andra med). Mitt trademark är nog mina kramar, vilket gör att jag framstår som en varm person. Är en bra lyssnare men lite sämre på att faktiskt själva prata ut.
Mitt tog sin första vändning vid 3 års ålder då jag blev en av många som hade skilda föräldrar. Jag bodde kvar hos min mamma men hälsade på pappa varannan helg, som inte bodde allt för långt ifrån oss. Året därpå var jag med i min första och enda bilolycka. Mamma kom undan utan några störe skador. Jag däremot fick mitt bilbälte avslitet och rullade runt i takt med bilen. Inga större skadar, mest massa rivsår från glaset. Denna händelse är dock det jag skyller min konstighet på ;)
Jag har flyttat runt mycket i mitt liv innan mamma hittade Mange och vi bosatte oss i byn som gud glömde, Landön (och jag fick mina underbara djur). Har gjort minst 6 flytter i mitt liv till det att jag var 11 om jag inte minns helt fel. Gick först på dagis på Österäng där jag blev mobbad av en tjej som hette Isabel. Förflyttades sedan till min stora glädje till Kiaby där jag även började skolan. En liten byskola men ååh så mysig. Vi är verkligen väldigt oskyldiga när vi flyttade upp till högstadiet i Fjälkinge. Där gick jag från mega tönt till en kul tjej. Mycket förändrades under de tre åren. Min bästa vän "svek" mig och jag fick nya vänner. Växte även som människa med hjälp av mina nya vänner. Inte bland de populära och inte bland mesarna utan neutral, där trivdes jag super.
Sedan kom gymnasiet. De tre bästa åren i ens skolliv. Man betvivlar det skarpt ibland medan man genomgår det men efter trean förstår man vad alla pratar om. Gick först i Sölvesborg där man var lite utstött men efter en månad tog jag och min kusin våra pick och pack och stack till Söderport (förövrigt en skola jag svor på att aldrig gå på, haha). Hamnade i en klass med underbara människor. Även min bäst kompis från Fjälkinge och min bästa vän från Kiaby gick i denna klass det första året. År två splittrades vår klass och blev ännu bättre. De bästa stannade kvar och de bästa kom in. År tre förändrades allt. Jag och Louise träffades på intensivkursen under sommaren och blev snart bundisar (och ett fb-par ;D). Vi band då ihop våra vänner och bildade det osm skulle bli T5. Jag, Louise, min kusin Jennifer, Emmie och Sofie. Det var de som gjorde gymnasiet bäst. Det är de som kommer stanna. De som är de äkta vännerna (och min kusin Petra som sorligt nog föddes 6 månader för sent för att kunna gå i min klass :P)
År 2006 var också en vändpunkt i mitt liv. Det var då mitt intresse för asiatisk musik väcktes. I början var jag ganska besatt, finns inget annat ord att beskriva det. Jag levde på min dator och de vänner jag fann genom musiken. Träffat sjuka människor genom detta och kommer aldrig glömma de tider vi haft. Fann dock mina närmare vänner 2009. Linn, Emma, jag, Petra och Jennifer blev då ett litet gäng.. så ofta vi kunde. Genom musiken växte även mitt band med Petra och blev starkare än någonsin. Nu är inte inte så tungt som det än gång var men intresset finns kvar :)
Har också haft en fotbolls period i mitt liv. Spelade från 9 år ålder till jag var ca 15. Gillar i princip all sorts bollsport. Försöker komma in i de amerikanska sporterna nu, vilket tar mig till nutiden. Sverige och Landön var inte stort nog för mitt intresse av andra kulturer och min strävan att göra något kul med mitt liv och jag bestämde mig för att ta steget och bli au pair i USA. Har inte ångrat för en sekund att åkte hit. Önskar dock jag kunde hitta en nära tjejkompis. Så som jag läser att många har. Visst jag har min pojkar men det är inte samma sak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar