En svår en...
Antar att det första måste vara min förändrade musiksmak. Det var ju kanske inte just att jag började lyssna på asiatisk musik som var en stor förändring men vad som hände på grund av det. Mamma säger att jag nog inte hade fått funderingar på USA utan att det hänt. Men mina ögon öppnades och jag såg mer än bara kristianstads komun, men än bara skåne, än Sverige. Jag fick nya vänner. Både i Sverige och utanför. Mitt tidigare nämda förstärkta band med Petra, och Jennifer med för den delen. Musiken har gett mig så mycket mer än bara musik.
Det andra var de två första veckorna i augusti 2009. Då jag tog intensivkursen med Louise. Jag fann en ny vän som ledde till ett helt annorlunda år med 4 underbara vänner. Det ledde till T5. 2010 har definitivt varit det bästa året i mitt liv och jag hade inte kunnat säga det utan mina tjejer.
Och att säga att USA inte förändrat något är som att säga att Simba inte är med i Lejonkungen. Det jag själv märker mest är mina matvanor, haha. Som många säger märker man också vilka som verkligen är ens vänner. De som försöker hålla kontakten även när man inte kan träffas. Har även märkt hur viktig min släkt är för mig. Trodde inte jag skulle bli så glad när jag tänker på att kanske inte bara mamma kommer över. Har även märkt vilken BRA människa jag är :D Trodde inte jag skulle kunna förändra någon så som jag gjort med Olivia. Och att höra Ellen gång på gång vilja ha kvar mig här för evigt gör det ju inte sämre. Igår tyckte hon att jag skulle komma tillbaka efter mitt au pairande och studera här och bo hos dom, haha. Familjen Spivack kommer jag aldrig bli av med ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar